secretfeelings

insåg nyss att jag inte borde berättat om mina känslor. för det var det han ville höra och få bekräftat, sen var allt annat som borta. jävla helvete, varför svek jag mig själv? varför vek jag ut mig för honom när allt ändå bara sket sig?

den enda gången han var nöjd var när jag gick ner på knä och visade hela mig och vad jag kände, sen när jag inte förklarade hur jag kände längre var det som om allt vi pratat om försvann

det här är jobbigt och jag hittar ingen lösning. ingen alls. för att trycka undan hjälper ju inte, men jag blir helt galen på att gå runt och fundera över det och inse varenda gång att jag förblir kär i honom.

jag förväntar mig ingenting av honom, ingenting alls.

men det enda jag vill är att få prata med honom igen. jag vill det. men det kommer inte att hända.
jävla helvete, finns det ingen lösning?

Helt sjukt att jag sov så himla bra inatt. Undrar om det kan ha att göra med att jag löste allt med honom igår?

Jag vet inte vart vi står eller vad som kommer att hända, men han vet, jag grät och han var lugn och mjuk och fick mig på fall som vanligt. Det suger verkligen att han är kär i någon annan (Mainstream, Moa....), men han kan hantera det tror jag. Och allt lättade när jag fick berätta varför jag var arg på honom och han fick förklara allt. Vi är inte arga på varandra och det är löst.

Hur det kommer att bli hädanefter har jag ingen aning om. Det får tiden utvisa men vi har löst allt gammalt i alla fall.

såg att de ringde mig också, på dolt nummer, och lämnade ett meddelande på telefonen på tre sekunder av misstag.

Det här är så jävla respektlöst, han VET hur jag känner och ändå gör han sådär? nu tänker jag inte vara så jävla snäll och förlåtande längre. fuck you.

Jag har kommit på en sak. Mina favoritböcker är alla självbiografier, men jag läser dom av olika anledningar och jag blir olika påverkad av dom.

När jag läser Ozzy Osbournes bok så blir jag glad i hatten och ler under varje sida, just för att han är Ozzy.
Om jag läser Slash bok så blir jag väldigt inspirerad och lugn, samtidigt som jag ler och blir glad. Jag vill vara mig själv när jag läst några sidor, och om ingen gillar mig bara av den anledningen så kommer jag att våga peka finger och säga 'fuck you'.

Om jag läser Nikki Sixx bok så inser jag att man kan komma upp ur hålet och starta om - när som helst. Här kan jag också fly ett tag och ta tag i det som väntar några sidor senare när jag lugnat ner mig.

The Dirt ger mig inspiration att vara vem fan jag nu är och vill vara och att vilja nyttja mina ungdoms dagar, samtidigt som jag inser att det inte alltid flyter utan hinder, men att man kan komma över dessa på ett eller annat sätt.

fml.