-
Duger jag till nånting? Överhuvudtaget?
Det känns som om inten direkt uppskattar mig längre.
Jag vill gå och dö eller nått.
-
Nu kom det som jag ville. Och det mesta blev bra. Jag är besatt av mitt och andras utseende.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Hur kommer man ur den ytliga världen, den onda cirkeln?
Jag vill gå till BUP. För det finns annat att prata om också.
-
Det känns som att ingen förstår. Det finns egentligen ingen jag kan prata med rakt ut. När jag pratar utseendemässigt säger alla samma sak - men du är jättesöt!
Ni säger väl det, men jag förstår inte. Allting är nere just nu.
Funderar kanske på att ta bort Facebook eller nånting. För helt ärligt är det därifrån alla jävla ideal kommer.
Jag vet knappt vem jag är eller vad jag vill.
Jag vet att jag vill rida igen. Jag känner hästtjejen innuti mig, som fortfarande har giftet kvar i kroppen, även fast mamma säger att jag inte har det. Hästtjejen, tönten, finns kvar. Den i den världen är jag mig själv. Får skratta, gråta, leva.
Ingen fasad, fejkade leenden eller den där halvtimmen det går åt att sminka sig. När det ändå bara är 25 % av mig som älskar att sminka sig.
Egentligen, vill jag vara i stallet, dag efter dag. Ett litet, men ljust stall. En fin anläggning. Ett bra ridhus. Bra ridvägar. Bra paddock. Lyxen att ha det fint - men knappt några människor. Där man får vara i lugn och ro med de djur som skiter fullständigt i om jag är sminkad eller inte. Varför, varför blev det inte jag och Casio? Varför?
Jag är så tom. Och samtidigt full. Tom på kärlek. Full på sorg och problem som bara blir mer och mer.
Jag vill ut ur den här jävla perioden. Ta av tandställningen, få långt hår, bort med alla finnar. Bort från tonåren. Jag vill bli vuxen och en framgångsrik psykolog. Leva ensam. Ha roligt. Inte gråta. Som nu. Inte känna att hjärtat och hjärnan är fyllda med problem, dålig självkänsla, sorg och ett självförtoende på noll.
Jag vill hjälpa människor ur samma kris som jag är i just nu.
Jag vill vara i stallet med Casio. Jag vill försvinna. Jag vill dö.
-
Varför är jag så besatt av mitt utseende? Varför går jag alltid upp och ner? Jag vet ingenting. Är jag snygg? Nej jag är söt. Varför vill jag att alla ska tycka att jag är snygg? Varför jämför jag mig alltid med andra?
Självförtroende och självkänsla på noll.
Men när jag får av den här fula jävla äckliga tandställningen och när håret är fint igen så är jag nog det. Bara att vänta.
Självförtroende och självkänsla på noll.
You love all the lies
Jag orkar inte. Allt är så jobbigt just nu. Vill lägga mig under täcket med choklad, cola och en hel jävla massa filmer och inte göra ett piss på flera dagar. Tar med mig fantasin och datorn så att jag på något sätt får kärlek.
Sen ska jag shoppa. Börja om på nytt igen. Sluta känna alla fucking fuldagar och känna mig snygg, som jag brukar. Återfå självkänslan som försvann.
Nu ska jag fortsätta sminka mig och bättra på masken.
This is for one of the boys.
Baby you light up my world like nobody elseThe way that you flip you're hair gets me overwhelmedBut when you smile at the ground, it ain't hard to tellYou don't knowOh ohYou don't know you're beautiful!If only you saw what I can seeYou'll understand why I want you so desperatleyRight now I'm looking at you and I can't believeYou don't knowOh ohYou don't know you're beautiful!Oh ohThat's what makes you beautiful!
he will see, it was always me.
Jag är så fucking säker på att du kommer att ångra hur du betedde dig mot mig. Att du valde att ignorera mig, istället för att ta tag i mig.
För jag kommer fucking inte ångra att jag försökte. Jag försökte söka kontakt. Men du valde att tiga och titta bort.
Innan sommaren är slut så ska jag ha pratat med dig.
Vi får väl se. Om du ångrar dig.
