Sometimes I wish I could forget everything about you

Det gör så ont att se på dig och sen titta bort, för att du märkte min blick. Att inte få möta din blick, och veta att det är okej, jag får titta på dig, för du tittar på mig för det är vi två och det är okej att titta på varandra.

Och allt är mitt fel. Mitt jävla fel. Att jag inte kunde hålla tyst. Att jag inte ens försökte från början. Utan trodde att allting skulle komma till mig.
Rom byggdes inte på en dag. Det gör inte kärlek heller. Varför försökte jag inte ens? Nu är allt förstört. Du känner dig antagligen obekväm när jag är i närheten, för att du vet att jag vill mer.
För din skull så borde jag kanske ta avstånd, låta dig vara ifred?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0