Mitt 2011
Mitt 2011
Men det klarnade den sommaren. Jag hade gått runt med samma person i tankarna varenda dag. Jag var kär, på riktigt.
Nu då?
Betygen har stigit.
Jag har äntligen tagit tag i mig själv och börjar veta vem jag är.
Det började piss. Jag visste inte vem jag var eller vilka jag ville umgås med. Jag inbillade mig att jag inte var kär och tryckte undan alla känslor, stötte bort de som försökte komma nära och hjälpa mig när jag låg ner.
Jag började spela badminton. Började på toppen och slutade på botten, jag blev bara sämre i den gruppen.
Så jag slutade lika fort som jag började.
Betygen var piss och jag orkade inte satsa.
Sen, efter konfirmationslägret blev det bättre. Jag lärde känna nya människor på nytt och jag lärde känna mig själv lite mer. Tack Ola och Ninna, ni är obeskrivliga.
Under vårterminen blev allt så mycket bättre. Jag fick nya kompisar som jag trivdes med och jag var påväg upp igen. Jag kände mig motiverad till skolan och jag ville gå upp på morgonen.
Även om sommarens betyg var likadana som innan, så var jag mer motiverad till nästa år.
Sommaren var en av de värsta, och de bästa.
Sen, efter konfirmationslägret blev det bättre. Jag lärde känna nya människor på nytt och jag lärde känna mig själv lite mer. Tack Ola och Ninna, ni är obeskrivliga.
Under vårterminen blev allt så mycket bättre. Jag fick nya kompisar som jag trivdes med och jag var påväg upp igen. Jag kände mig motiverad till skolan och jag ville gå upp på morgonen.
Även om sommarens betyg var likadana som innan, så var jag mer motiverad till nästa år.
Sommaren var en av de värsta, och de bästa.
Casio kom tillbaka. Jag fick min sista vecka med honom och tillsammans gjorde vi större prestationer jag aldrig någonsin skulle ha vågat med en annan häst. Jag fick lära mig vad tillit till sin häst var. Jag har aldrig någonsin litat mer på en häst än jag gjort på Casios rygg. Han har lärt mig allt. Att inte vara rädd. Att våga, trots att man inte gör det. Att älska, framförallt. För jag har aldrig älskat någon mer än vad jag har älskat Casio.
Jag hade aldrig någonsin vågat hoppa den där banken om inte han visat mig att det är roligt om man bara litar på varandra.
När Ebba hämtade honom den där sista dagen på lägret.. Jag visste inte vad jag skulle göra.
När Ebba hämtade honom den där sista dagen på lägret.. Jag visste inte vad jag skulle göra.
Jag bara grät. Och grät. För nu var det verkligen sant. Det var våran sista sommar tillsammans, och vi tog vara på den. Men vi avslutade sommaren tillsammans. Vi kom runt banan felfritt och vi var mer samspelta än någonsin.
Jag vet att jag aldrig kommer att älska någon än jag älskat den hästen. Casio är fortfarande mitt allt.
Men det klarnade den sommaren. Jag hade gått runt med samma person i tankarna varenda dag. Jag var kär, på riktigt.
I slutet av sommaren kom Julia hem från sitt konfirmationsläger med en massa nya människor, som jag genom henne fick träffa. Det gör mig glad att jag fick träffa alla dom.
När skolan började var jag förvirrad. Vi blev kompis med männsiskor vi aldrig umgåtts med förut.
Nu då?
Betygen har stigit.
Jag har äntligen tagit tag i mig själv och börjar veta vem jag är.
Nu är min sociala krets större än någonsin.
Jag har tagit kontakt med någon jag aldrig någonsin skulle vågat prata med innan.
Jag har IG i ett ämne, men jag har visat att det hon gjorde var fel och sagt ifrån. Så vad spelar det för roll?
Jag har IG i ett ämne, men jag har visat att det hon gjorde var fel och sagt ifrån. Så vad spelar det för roll?
Jag saknat Casio fortfarande, men älskar honom precis lika mycket som när han åkte.
Jag är lycklig.
Kommentarer
Trackback
