De får undra. Jag vet inte.

Jag hoppas att jag vet vad jag håller på med. Jag hoppas att någon kan leda mig rätt.
Jag har redan börjat och jag kan inte sluta här. Inte när det gått så lång tid.
Jag vet inte vad som händer. Men när det händer, så känns det bra. Vanan kommer väl. Spänningen kommer att sjunka och jag kommer att kunna slappna av sen. Jag måste bara bli van.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0