Oh shit.
Det kanske inte var rätt ändå? Jag kanske gick för fort fram? Det kanske var fel av mig att göra såhär, när jag inte ens var helt hundra? Det är fel mot honom. Det är fel mot mig.
Fortsätter jag för min egen skull? Eller är det för hans?
Fortsätter jag för min egen skull? Eller är det för hans?
Jag tycker om tryggheten. Jag tycker om att vara upptagen. Jag tycker om att kunna säga "min pojkvän". Jag tycker om att vara någons. Jag tycker om närheten. Men jag saknar att kunna prata. Jag saknar att kunna titta. Jag saknar att kunna mysa med vem man vill, utan skuldkänslor. Jag saknar friheten.
Om jag är såhär tveksam, är det värt det?
Om jag är såhär tveksam, är det värt det?
Kommentarer
Trackback
